Mera om Spökprästgården
Saxat ur ÖP 4/12 1947: Ur samma ÖP skriver man också: Vidare skriver man i samma ÖP:
"Under en följd av år har vissa händelser ägt rum i Borgvattnets prästgård, vilka givit anledning till vissa rykten om att mörka krafter där skulle drivit sitt spel.
Prästgården kommer så snart det låter sig att rivas och en ny byggnad att upppföras, men innan dess bör de ockulta fenomenen som gjort sig påminda i den 70-åriga gården, utredas vetenskaplligt, anser biskop Torsten Bohlin i ett tidningsuttalande."
"Vippande gungstolen ett slagrutefenomen!
ÖP:s utsände; Den numera riksbekanta gungstolen i Borgvattnets prästgård kan vara rätt och slätt en slagruta, påpekar komminister Erik Lindgren i en intervju med ÖP:s utsände medarbetare, som tillbringade förliden natt i det avlägset belägna "spökhuset".
Man kan tänka sig, att en källåder vid enstaka tillfällen går fram under huset och att gungstolen därvid reagerar som en slagruta. Så skedde emellertid inte, när medarbetaren provsatt den igår kväll, och det har f.ö. hänt bara tre gånger under de tre år komminister Lindgren trjänstgjort i Borgvattnet, att stolen "gungat" honom i golvet."
"Nuvarande komminister i Borgvattnet, Erik Lindgren, vitsordar ryktena om underligheter i prästgården. Det har hänt att ljuset plötsligt släckts för att kort därpå åter tändas. Tassande steg brukar höras i rummen, trots att dessa varit tomma. Komminister Lindgren själv har varit med om att bli ryckt bakåt eller framåt, när han suttit i en stol. Dessa ryck har varit så kraftiga att han fallit ur stolen. Komminister Lindgren anser liksom biskop Bohlin att en vetenskapllig undersökning vore välbefogad!
Professor Wilhelm Sydow i Lund anser däremot, att en polisundersökning på platsen vore det lämpligaste sättet att få en förklaring till fenomenen, vilken uppfattning han tilkännager i ett uttalande."
Reportern skriver vidare: Komminister Lindgren berättar vidare: Lindgren om gungstolen ÖP 6/12 -47:
"Komminister Lindgren har under dagen varit oerhört jäktad av reporters från Stockholm, som dels kommit upp personligen, men framför allt ringt  till den milda grad, att komminister Lindgren till slut såg sig nödsakad spärra sin telefon för ingående samtal. Ända från Köpenhamn kom det samtal. vilket visar huru stort intresset är för händelser av detta slag.

Saken har fått onormalt stora proportioner, säger min värd. Överallt i landets tycks det vara sensation - utom i Borgvattnet. Där tar folk det hela mera på skämt. Det är ganska märkligt, att just händelserna i Borgvattnet tilldragit sig sådant intresse, när det sannolikt finns mycket få landsändar i riket, där det inte finns något motsvarande. Egentligen är det hela alls inte så märkvärdigt. Men man måste se det på ett fördomsfritt sätt. Man måste göra våld på verklighetsbegreppet, för att kunna ta det onaturliga på ett naturligt sätt!"

"– Vad som verkligen skett här? De flesta märkliga händelser jag upplevt här går helt enkelt inte att berätta om!

När det gäller att redogöra för dylika ting måste man komma med konkreta saker. Även sådana har jag upplevt här. Strax jag kom hit hörde jag en kväll, hur tunga. möbler eller lådor släpades omkring uppe i övre hallen - där det emellertid inte fanns vare sig möbler eller lådor och inte heller någon levande människa. Ändå hörde jag ljuden absolut tydligt. Vidare har jag hört steg däruppe, fast jag vet, att ingen människa varit där vid dessa tillfällen."

 Det blir alltför svårförståeliga saker, I all synnerhet som vi inte har någon terminologi. När man annars frågar efter konkreta spökerier brukar jag bara peka på gungstolen. Något materialiserat spöke har jag aldrig sett. Inga Flodins upplevelse om de tre kvinnorna får stå för hennes egen räkning."

"Min gungstol är relativt stillsam men hur är det med redaktionsstolar?"

"Med anledning av de riksberyktade s.k. spökerierna i Borgvattnets prästgård, har komminister Erik Lindgren med den rätt som bör tillkomma den person, som jämte sin snart 80-åriga moder råkat befinna sig i händelsernas och reportagens både blick- och brännpunkt, gjort följande uttalande för ÖP, därvid engagerad med både hjärta och hand."

"Efter att ha fått tillfälle att i tryck själv ta del av diverse Stockholmstidningars mer eller mindre våldsamt påkostade reportage i saken, kan jag inte undgå den reflektionen säger komminister Lindgren, att min gungstol är i stort sett en ganska stillsam möbel, men åtskilliga redaktionsstolar i detta land visa en betänklig brist på balans!"

Om gungstolen;

Gungstolen tillverkades 1870 i Hammerdal
Den köptes på auktion av Helge Hammer

  • 1945 köptes den av Johan Olof Westerberg
  • Erik Lindgren köpte den till prästgården
  • 1948 kom den åter i fam. Hammers ägo
  • 1950 såldes den till Solna
  • 1961 visade Povel Ramel intresse för den
  • 1962 köpte Erik Brännholm tillbaka stolen
  • samma år var Erik med i Hylands hörna med gungstolen, där bland andra Sickan Karlsson och Simon Brehm provsatt den
  • Povel Ramel köper stolen av Erik Brännholm för en okänd summa pengar
  • 1981 köpte Brännholm tillbaka stolen av Povel

Erik Brännholm gör hotell av prästgård

1949 får Erik Brännholm idén att göra om prästgården till hotell för spökintresserade turister! Det dröjer dock till 1970 innan Erik Brännholm köper gården av Otto och Axelina Färnlöf, och börjar göra om den till !hotell"!

Inga Flodins berättelse om "gråterskorna"
Inga Flodin arbetade som resesekreterare, och vid ett tillfälle övernattade hon i prästgåren och fick vara med om följande märkliga händelse;
Det var kallt på kvällen när hon lade sig att sova. Trots kylan somnade hon efter en stund. Mitt i natten vaknar hon och känner sig med ens iakttagen. Hon brukar inte vakna på nätterna, utan sover vanligtvis gott. Hon ser ut i rummet och kan urskilja rummets konturer i mörkret. Vid väggen där en stol stått på kvällen när hon somnade, står nu till hennes häpnad en soffa. Soffan var svängd och något stoppad, men det märkligaste är när hon tittar, att hon ser tre kvinnor som sitter i soffan!
Alla tre sitter de och stirrar på henne, en aning förebrående eller förskräckt. Hon lägger märke till färgerna på deras kläder. En av dem är svartklädd, en har en starkt lilafärgad klänning, och den tredje är gråklädd. Två av dem sitter med händerna i knät, medan kvinnan som sitter längst ut till vänster, håller på med en stickning. Fru Flodin nyper sig själv i armen för att konstatera att hon är vaken.
Hon tänder lampan och de tre kvinnorna sitter alltjämt kvar, även om de syns lite mindre tydligt i lampskenet. Inga Flodin tittar på klockan, den visar på fyra på natten.
Hon vet inte riktigt vad hon ska göra, men beslutar sig efter en lång stund för att det inte är så mycket att göra, utan hon somnar om. Det ska dröja länge innan hon berättar om sin upplevelse!